FANNiiEH

"Jag kliver ut ur mitt lyxiga hus. Utanför står Limon och väntar. " Till stallet!" beordrar jag men entoning röst chaffören, medans jag samtidgit  i full färd med att sminka mej i den diamant beprydda spegeln.
Väl framme i stallet står min Irlänska import ponny som pappa köpte till mej ganska många miljoner.
Han har väääldgit fin stamtavla. En Myyyyyycket känd stjärnryttare ägde honom innan pappa köpte honom. Diamonds are define, som han heter, är redan iordninggjord. Han kastar irriterar med huvudet. han får nämligen inte gå ute någonting. Han blir så smytsig då tycker pappa. Och eftersom jag har minimalt med tid till min häst, jag menar,det är ju rida och tävla man vill, inte hålla på och mysa med hästen, så tycker jag det är ganska skönt att slippa. Jag svingar med upp i sadeln och rider in i det nybyggda rihuset pappa nyss byggt. Efter 30min hoppning på sisådär 160-170cm är jag klart. Jag hoppar av hästen och lämnar över tyglarna till hästkötaren.
Dags för shopping!"

Det är så ni tror att det är va? Trots att ridningen växer mer och mer i sverige, verkar det fortfarande upfattas som en lyx och snobbsport av många. Varför? De allra flesta (det finns ju dock undantag) jobbar hårt i stallet omkring 3 timmar om dagen, är lojal mot sin häst och kämpar för att nå dit de vill. Endel kanske går eller cyklar flera kilometer för att ta sej till stallet. Vissa har föräldrar som är ointresserade och inte uppmuntrar sina barn i det de gör. Andra kanske har föräldrar som pushar dom för hårt.
Vad alla dessa människor har gemensamt är att de älskar sin häst, de älskar att rida.
DOM ÄLSKAR ALLT SOM HAR MED HÄSTAR ATT GÖRA. De sliter, flera timmar om dagen, för att uppnå den dära känslan då allting känns perfekt, känslan som de upplever ganska sällan, men som är en sådan adrenalinkick att de kämpar året om, i snö, regn, blåst eller sol, för att hitta känslan. Den känslan.

Krönikör: Fanny.S